Tjolöholms bröllopsblogg »

IDA THORESENS MARMORÄNGEL

 

Marmorängeln. Foto Thomas Carlén

 

Blanche och James Dickson gifte sig 1874 och köpte 1892 Tjolöholm. Efter några år beslöt de att bygga ett nytt slott på Tjolöholm, men James avled tragiskt i mars 1898 och då fick Blanche göra det själv. Blanches sorg när hennes man James dog var mycket stor. Istället för att han skulle ligga på Örgrytes gamla kyrkogård där de flesta av deras släktingar är begravda, ville Blanche att James skulle finnas kvar hos henne på Tjolöholm. Därför lät hon på en bergknalle strax nedanför slottet uppföra ett mausoleum, som fick formen av ett grekiskt antikt tempel. Hennes tanke var att även själv ha sin sista vila i mausloéet men då hon själv lika tragiskt avled under en resa i Fjärran Östern blev det inte så. Hon dog redan 1906, endast fyra år efter att mausoléet stod färdigt. Nyårsafton 1973 rasade taket på mausoléet in och idag ligger mausoléet nedmonterat och begravt precis intill Tjolöholms sandstrand. James vilar nu hos sina förfäder i Örgryte.

Förutom ett marmorräcke och golv så är det bara mausoléets marmorängel som finns kvar. Ängeln är skulpterad av skulptrisen Ida Thoresen. Modellen gjordes först i lera, gjöts i form och sedan höggs i marmor. Det var svårt att få tag i ett tillräckligt stort marmorblock och det var i italienska Carrera som hon slutligen fick tag i ett fint stycke, som inte var det minsta genomskinligt. Skulpturen gjordes i Rom. Ida hade tuberkulos och vintern 1901 måste hon vårdas i Sverige så det idoga arbetet med börja marmorskulpterandet med stenhammare och mejsel påbörjades av italienska huggare. Förmannen i Rom skriver till fröken Thoresen, som vårdas på det Hamiltonska sjukhemmet i Enköping, att ”marmorn är perfekt, utan ett korn och färgen är underbar”. Stenhuggarna får inte röra ängelns ansikte. Där vill Ida ha full kontroll för att få exakt rätt ansiktsuttryck, vilket var väldigt viktigt även för fru Dickson som tyckte lerskulpturen hade varit så söt. Efter vintern mår Ida bättre och reser ner till ateljén i Rom. Hon är då mycket lycklig över att åter kunna arbeta.

 

Kristina Andersson

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*