Tjolöholms bröllopsblogg »

BRÖLLOP PÅ 1600-TALET

w.greve.Brita-Cruus-af-Gudh

 

På slutet av 1600-talet ägde greve Fabian Wrede (1641-1712) Tjolöholmshalvön. Han var gift med Brita Larsdotter Cruus af Gudhem. För fyrahundra år sedan var äktenskapet en slags livförsäkring, eftersom det utanför hushållet var svårt att försörja sig. Den kyrkliga trolovningen lyckades inte besegra den traditionsbundna förrän år 1686 då kyrkan tog över trolovningscermonin. Trolovningen blev en slags borgerlig vigsel och den försvann inte helt, men fick med tiden allt mindre betydelse. 1600- och 1700-talen var de stora bondbröllopens tid, även om säkert många mindre bröllop förekom. Vigseln förrättades i sockenkyrkan i regel direkt före söndagens gudstjänst och efter predikan sjöngs brudmässan.

”Den svenska skaldekonstens fader”, Georg Stiernhielm (1598-1672), skrev ibland om sina tankar kring bröllop och äktenskap. Bland annat skrev han ”bröllopsgåtor”. En bröllopsgåta var ett skämtsamt ofta ekivokt stycke, tänkt att reciteras eller sjungas under bröllopsfesten. Här är ett känt exempel:

Een alfwarsam Gåta/stält til alle Wackre Damer.

När som mig kommer an en Lust/ at iag wil leeka/
Så går iag til min Wän/mijn frögd och tijdsfördrijf;
jag fattarn om sin hals/och tryckern til mit Lijf.
jag grijpern på sin Snarr: Hoo Wil mig thet förneka;
Jag dragern up och ned; iag tagern på sijn Quicka;
Jag gnijdern af och til/ til thess han richtig står;
Seen ställer iag min Wän/emellan Been/och Låår/
Och börjar så en Leek/som bäst sig månde skicka.
Jag fingrarn/fidlarn/til mins hiertans Lust och Frögd;
Jag gårn up och ned/ til thess iag är förnögd.
och ther så händer/Snarren löpr af/och slaaknar/
Så sätter iagen in/ och wrijdern up igen:
Fast skeer thet med förtreet/ til thess han stijwer raaknar;
Går leken åter an; Så gläder iag min Wän.

Min Wän är en Fiol di gamba.

 

 

 

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*