John Taylor berättar om livet som slottsträdgårdsmästare på Tjolöholm. 

Vi ser fåglarna som leker och blomsterlök som spirar. Det är svårt att tro det när händer och tår fryser så mycket som de gör just nu, men våren kommer. Ett säkert vårtecken är att två av mina kollegor i trädgården har drabbats av influensa och får kurera sig hemma. Trädgårdsarbetet fortsätter som vanligt med beskärning av den stora lindhäcken som leder upp till slottet.

Fröer sås i mängder: tomater, luktärter, rosenskära, gullviva, nejlikor, glim, sömntuta och fackellilja för att nämna några stycken av de många fina växter som kommer att planteras under 2018. ”Men var sår ni”? hör vi ofta.  Svaret är att trädgårdsmästare är tvungna att vara lika påhittiga som någon annan som lider brist på växthus. Vi sätter upp växtlampor och placerar bord där det finns plats, en fönsterkarm här, en tom hylla där. Det behöver inte vara fint, det ska bara växa så det knakar så vi kan fylla trädgården med blommande växter och grönsaker.

Vi pausar emellanåt och tittar in på byggarbetet på Esters hus i allmogebyn. Två kollegor murar en skorsten i tegel. Andra bankar och sågar och plötsligt ligger stora träbalkar tillsammans med en otrolig precision och vackra sammanfogningar som jag tror heter ”halvlax med tappning”, fast som skånsktalande är jag aldrig helt säker på att vad jag hör är det som sägs. Sade de ”tappning” eller ”trappning” undrar jag?  Jag nickar instämmande och återgår till mitt eget arbete, djupt imponerad av timmermännens laxstjärtar och hammarband.

Fröerna som vi har sått har börjat gro. Rosenskära är som vanligt först, följt av tomater och blåklockor. Vi vattnar försiktigt i tystnad och blir lyckliga. Vi tycker påskliljorna vi satte i höstas är minst två millimeter högre än de var igår och att solen verkar vara lite högre än förra veckan. Fast kallt är det.

Våren kommer, tror vi.

John Taylor, slottsträdgårdsmästare, 15 mars 2018